IN MEMORIAN

Du har bläddrat ett blad i mitt liv,

 sidan är slut nästa tar vid

 och för dig tar det slut att gå bakvägen ut,

 för att kunna träffa mig var du än bor.

 

Trots att världen är stor är det inte långt till dig.

 

Din tröst har blivit en vana,

 som jag längtar till när den tar slut.

 

För ibland kan du ge mig plats i Nirvana,

 men ingenting får stråla för evigt

 och även galaxer dör ut.

 

Att regndroppar faller som tårarna gör,

det rår inte stjärnorna för.

Ted Gärdestad 1994

♪ ♫ ♥ ♥ ♥ ♪ ♫

Genom din musik fick jag liv, genom din musik fick jag tid.

Genom din musik skänkte du även livslust i hetta och strid.

Genom din musik fick jag även känna smak av dina drömmar.

Genom din musik fick jag uppleva solen efter regnet och din musik lever för evigt.

WEBTEAM

-----

 

Liten dikt till Ted...

Kärleken till Dig har för länge sedan slagit rot, och Du finns i min radio natt efter natt.

Trots allt är våren äntligen på väg med solen som kan värma mig. Träden är gröna och fyllda med fågelsångluften smakar som en jordgubbspaj.

Jag saknar de lyckliga dagarna när himlen var oskyldigt blå, men tid faller så hårt och orättvisan har släckt hoppets eld.

Jag har ropat allt jag orkat efter Dig, har Du hört mig? Om Du ville ha mig, så ville jag vara ängeln som Du fångar, så öppna Din himmel och låt mig komma in i Din fantasi, så ger vi en sol till jordens barn. Jag vill sitta på Din måne helt nära Dig, långt bort i Ramanagaram i Universum där regnbågen finns. Men i den stora sorgens famn sitter jag här och ruvar min själ.

Det finns ingen annan än Du, kärleken till Dig är störst... för kärlekens skull... för alltid...  Kram, Ann.

 

ANN LÖFGREN

-----

 

 En dikt till dig, Ted...

Äntligen är jag påväg till din måne... till min måne... till vår måne.

Där blir allt så mycket bättre.

Allt för länge har jag befunnit mig i den stora sorgens famn.

Natt efter natt har det fallit ett stilla regn. Ett stilla regn av tårar.

Tårar för dig Ted.

Lyckliga dagar finns bara i dröm och fantasi. Sol vind och vatten finns bortom Betlehem... bortom Kaliforniens guld... vid Champagnegatan.

Men jag vill till universum. Där jag vill ha en egen måne tillsammans med dig.

Där kan vi tända hoppets eld och låta kärleken slå rot.

Du kan öppna din himmel och jag kan ge en sol, och låta solen värma dig.

Och jag vill vara helt nära dig, när sommarlängtan tar oss bortom regnbågen, när vi ska fånga en ängel från Eiffeltornet, när du kommer i min fanatsi och jag bygger ett torn. Där kan gitarren och jag sitta och sjunga för kärlekens skull.

Men tid faller hårt och när de härliga dagarna och showen är slut har jag endast ditt stenansikte kvar. Och din vackra röst hör jag endast i min radio.

Men himlen är ju så oskyldigt blå och du snurrar min värld, så att det blir stormvarning... och jag flyger ända till Ramanagaram i min satellit.

Och där finns ingen annan än... du.

REBECKA PIHL

-----

 Några dikter till Ted...

Tänk om jag hade haft en egen måne, tänk så bra vi hade haft det på månen då tillsammans. Vi skulle kunna sitta och äta en jordgubbs paj. Öppna himmlen för mig, himlen är oskyldigt blå. Kan du inte bara komma tillbaka?! Jag har letat efter dig, skrikit och gråtit... men det hjälper inte... Snälla, jag ber dig att kom tillbaka! För kärlekens skull och Mig! Jag älskar dig!

Du är min gud, Ted! Varför skulle just du försvinna har jag undrat många gånger...

Oh, vilken härlig dag sjunger du. Det finns inga bra dagar utan dig. Du kommer aldrig mera göra någon ny låt. Du gör det säkert i himlen.

Hoppas du har det bra! Jag kommer alltid tänka på dig! Du kommer alltid finnas i mitt hjärta.

Din musik... den lever förevigt och den är alldeles, alldeles underbar!!!

HANNAH LINDSTRAND